Om jag bara kunde skulle jag stryka dig på kinden

ta din hand

och lägga den mot mitt hjärta

Jag skulle inte tala om spruckna koppar

på ett rostigt cafébord eller berätta

att tulpanerna blivit uppätna

i år igen

du skulle inte sitta med benen i kors

eller ha armbågarna mot bordet

Vi skulle se varandra känna hur hjärtat slog

låta vardagen bli ett enda hjärtslag

för oss

för alla somrar som gått utan att frosten nöp dem

och mattan under dina fötter

med inslag av jeans

tårar och tonårstrots

Om jag kunde skulle jag bära dig i mina armar

tills du såg fåren beta på grannens lägda

jag skulle bära dig till bäcken

vi skulle porla med den

tills mörkret gjorde oss sällskap

Om jag kunde

skulle jag berätta att jag bär dig närmast hjärtat

i ett och samma andetag