godord till behövande...

... min farmor sa otack är världens lön... så kan det kännas när man exempelvis skriver för sig själv... sparar i lådor bok efter bok år efter år... väldigt få vågar dela med sig av sina texter... dock här på poeter.se märks det inte... det är gott att dela... men många önskar sig respons och uppmärksamhet... vi alla behöver någon slags bekräftelse på att vi existerar... att skriva kan vara ett sätt... handarbete är annars den bästa eftersom det du skapar kommer till användning... det där resultatet vi ser och den glädje det ger som i delad glädje när man ger... men också besvikelsen när något vi arbetar med inte tas väl emot... hur går vi vidare från det... förhoppningsvis så prövar vi på nytt och ger inte upp modet... ge inte upp ditt mod för någonting... världen behöver modiga!...

"PANIK I JULEÅ" lucka: 11

... hela natten kämpade himlavalvets makter med att försöka att rädda Juleå... ja Juleå var viktig även för dem... stjärnan Glimra försökte kanalisera all denna makt... tillslut lyckades hon... när morgonen grydde var hoppets minut... hon hade tillsammans med himlavalvet och alla goda krafter i Tomtelandet fått Åberget att stilla sig... nu lyste hon starkt och tryggt över Åberget och Juleås viktigaste stadsdel... det var den äldst kända tomtestugbyn... där allt en gång började... hennes föräldrar var stolta över sin lilla stjärna i dubbel bemärkelse... hon själv undrade hur det gått till... ja tänk hon var ju minst av dem alla... fast det sägs att storleken inte har någon betydelse... det är vad man vill väl för andra och hur man delar med sig av sitt goda som spelar roll...

... Tomtarna sov nu i lugn och ro... ja alla hade kämpat och stretar till sitt yttersta med alla sina krafter... ett sådant lugn som nu rådde var nästan som magi... Ängla och lilla Ängeln for hem till sitt rosa moln... där kunde de pusta ut... Tomtarna och Nissarna på Tomtegården var så otroligt tacksamma över att det gått vägen... nu var alla hemma igen från sin strapats... tystnade sänkte sig över Tomtelandet och nu slumrade landskapet... till och med växtligheten pustade ut där under snötäcket... varenda litet djur och kryp kunde i ro få vila sin vintervila... men det var någon som smög omkring där i skuggorna och rastlöst spejade omkring sig... vem kunde det vara?... ja det ni är morgondagens äventyr... vi ses då!...

Solsken på er så länge! /:) Solstrale...

Tack på förhand för applåder  
och kommentarer!