Skymningen faller fortare när du stänger dörren.
Och flickan på glasberget blickar ned på en stad
som rustar för ännu en strid med timmarna efter tolv.
Och bankande hjärtan stänger in sig,  
med bara ekot av dess slag efterlämnat till de ensamma.
Men inatt sover de som jagar tröst sida vid sida
med de som lindar in sig i någon annans andetag.

Mörkret klär av mitt kvarter inatt.
Och pojken på månen viskar tystare än vanligt.
Ljuset från lamporna på strandpromenaden
stänker svartvitt omkring slingrande par
och ensamma dårar.
Men ikväll får bitterhet sova med det ljuva.

Själv struntar jag i att sakna för en gångs skull.
Sluter mina ögon och viskar något om att
äntligen förlåta.

Och syrsorna spelar i oktober.