Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

tomrum

 

ibland

när

vi inte

tröstas

av

tanken

 

av viljan

 

och

när vi

inte

kan

ta mer

 

ensamhet

 

så

står vi

nakna

 

i samma

tomrum

 

som

ofödda

skakningar

 


Fri vers av Ensamma mamman
Läst 542 gånger
Publicerad 2006-10-07 03:54



Bookmark and Share

    Bodil Sandberg VIP
Ofta har jag stått i detta tomrum...och sett livet från en trång bubbla där jag nästan kvävts av dessa ofödda skakningar...men vi är ju flexibla o anpassningsbara varelser...när någon sträcker in en hand genom bubblans hinna...o ropar...så brukar vi oftast ta handen...vår överlevnadsinstinkt...ja vi är överlevare...för det mesta...tack för en dikt som känns...verkligen känns...igenkänns och känns...in under huden!
2006-11-06

    Nebula
ofödda skakningar.... som gåshuden som jag fick nyss alltså? :) jag föddes direkt! att stå nakna i samma tomrum, att se sanning eller bara enkelhet... att vara nöjd... går hem med ett leende efter jobbet nu :)
2006-10-07
  > Nästa text
< Föregående

Ensamma mamman
Ensamma mamman