som en svartvit film

där det inte syns

att skuggorna

är blå

skars natten sönder

i avfärgad verklighet

och dina ögon

sa allt

[jag vet

att spillda drömmar

inte väcker lycka]

och långsamt gick jag sönder

under varje millimeter hud

bakom varje fasad

när jag sa

att livet

inte lever på egen hand

och att jag

inte skulle gråta

om nätterna

utan dig

att dagarna

skulle gå ändå

för att jag älskar dig

mer än allt

måste jag släppa dig

så inte allt

blir en lång

lögn