det regnar blylod på våra axlar inatt

det stänker syra

på dyrbar hud

och med  händerna skapar hon tystnad

det staplas lådor längs väggarna

fyllda av ljummen musik

och röken skingras

för med händerna skalar hon tiden

hon är ensam bakom vita gardiner

vi staplar minnen

som länge förträngts

hon är blylod på våra axlar inatt