Det var alltid din andedräkt som skrapade
mot min självbehärskning
Och som fick mörkret att skrika ditt namn
under nätterna jag inte gjorde det
När jag lärde mig simma den sommaren
var du det som regnade

Och det du viskade ekade i mig
så jag klädde av världen för att
höra dina ord 

När vintern kom blev världen kall
och frös till is