Inatt pratar väggarna som vanligt

om dina stulna gester

om dina vilsna blickar

och du pratar som vanligt om döden

du fick en liten hund av mig igår

en mjuk dalmatiner

och du döpte den genast till Raiku

för att han också är död

fast på riktigt

jag stryker dina mjukblonda lockar

håller din hand i min

du pressar ansiktet mot min halsgrop

och gråten stannar inombords

varför tänker du alltid på döden