Vi låtsas att vi inte märker det
hur livet sakta bit för bit går sönder
hur tanken på att flytta, börja om
och rensa, kasta bort, har börjat gro

Vi låtsas inte om att vi blir äldre
och inte orkar bry oss om som då
vi hinner ej men låtsas inte om det
och gnor och gnetar ändå på som få

Men mitt i omvärderingen av livet
där barnen flyttar från oss - som de ska
så finns i våra vaga diskussioner
i alla fall ett VI, och det känns bra

Så länge som vi vågar säga något
om drömmar som vi ännu går och bär
och rädslor om vad livet sedan bjuder
så vågar jag tro på att du är här

Och delar allt i långsamt sönderfall.
Då kan vi bygga nytt av det som rivs
och säger du ibland hur du vill ha det
så kan jag nog se till så att vi trivs.