Redan medlem?
Logga in
Det är så orättvist...
men det är din sista sommar
försöker förstå livets grymhet och orättvisa men du dina ögon strålar när du ler och fast mitt hjärta gråter förstår jag dig
du ska leva men bara en sista sommar
och vi binder kransar av dina ord dina bilder ditt leende
och på ytan ser vi alla lugna ut
men inuti kan vi inte förstå att vi inte får ha dig kvar att du ska vidare redan innan livet börjat
vi hinner inte göra allt vi drömde om men du gifter dig din sista sommar
vi har salt i våra hjärtan strött i blödande sår där lien snittat en påminnelse
vi lever inte alla lika länge
men du strålar din sista sommar
och alla förlorar vi en älskad vän
Fri vers
av
Ensamma mamman
Läst 516 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2007-03-30 13:01
|
Nästa text
Föregående Ensamma mamman |