Min syster
hon lever i dimman
dit jag inte kan nå,
där är jag inte välkommen.
Dit får bara dom komma
som har ett passerkort.
Dit får bara dom som
låter döden sippra in
i ådrorna vara.
Där lever dom som
tomma hål.

Men jag älskar
min syster
hon är den enda som
förstår min historia
den enda som känner mina
skuggor.

Så jag sa att hon skulle
komma hem igen
och hon lovade mig
att kasta sina bojor.
Hon lovade
som om allting var
så lätt.
Som att hon valde dimman
själv
som om hon kunde gå
när hon ville.

Och då visste jag
att allt var förlorat.