Jag borde inte klandra mig själv
men det är precis vad jag gör
för av nio år tillsammans är det kanske femtiosju minuter
som jag kan komma ihåg
typiskt att det första jag skriver om dig
är efter att dina fotsteg inte längre syns på denna jord
jag vill medge att det gick för fort,
Jag känner fortfarande ditt andetag
här, precis intill min handflata
handflatan som låg så tryckt intill din bröstkorg
som en håv sipprandes i vattnet
sökandes efter fisken som inte existerar,
hjärtslagen som inte existerar,
ändå äter jag fisken än idag
och tror att det jag känner är äkta.
Jag tror mig känna och höra att du fortfarande lever

jag tror att det är dig jag går med på kvällarna
men brevid mig är bara min egen skugga
aldrig mer kommer jag ha dig intill mig mer än i mina drömmar
allt jag sagt och gjort önskar jag att jag hade hanterat bättre
tänkt en sekund eller två innan jag utbrast vad jag tänkte
jag sa saker som du inte ens kunde reagera och tycka till
bara ta emot och ta emot
men jag vet att du vet att jag älskar dig
och jag vet att du älskar mig

de senaste dagarna har varit de värsta i mitt liv
aldrig trodde jag att de här dagarna skulle komma
jag hade förväntat mig att jag kunde komma till dig imorgon
jag förväntade mig att du skulle vara där när jag behövde dig
men världen är inte den samma utan dig
Ingenting är som förut
meningslöst känns det
för att med dig dog världen
jag dog, jag existerar inte för annat än för mitt rum
jag har låst in mig själv
är ensam fast alla är så nära inpå
tröstandes
jag tänker inte i närheten av andra, säger vad alla vill höra
ler och skrattar
men jag tror att folk vet att något är fel


kom tillbaka!
För det är ett helvete utan dig
Jag har tappat mina sinnen
jag bryr mig inte om annat än dig
Jag är inte byggd för att förlora
Jag är inte byggd för att förlora dig i en annars så grym värld
Jag hoppas du vet att jag älskar dig
älskade dig