jag var hos dig på fika ovanför molnen
du bjöd på genomskinligt kaffe med smak av ros
jag lekte med dina händer
men du var lika onåbar som vattnet ur kranen
där för en liten stund
ett ögonblick senare var du som bortblåst med vinden
och bara något mitt öga kunde skåda
En vacker avbild
min bästa vän
ett fridlyst spår genom en evig oas
det är vidrigt hur jag saknar dig med hela mitt hjärta
fast du står här tätt inpå
jag känner dina andetag men kan inget röra
jag kramar om min varma kudde och finner lyckan i blicken av dig
du är min, bara min och det finns ingen annan
jag är fast med dig som med kedjor
och på armstödet här brevid är du otålig och kall

jag väntar på dig ett stenkast bort
ropar och slår
vrider mig i tårar
och faller ihop
du hör mig inte fast jag så väl hör dig
jag saknar dig
men jag finns inte
du är allt jag behöver men du finns inte

i en oas av blommor väcker du mig
tryckt mot väggen har jag dig
ett agsint andetag från mig till dig
och ögon av vilja och behag möter mig
jag släpper taget om din tröja
sätter mig ner
och möts av en kyss på huvudet
du går din väg

och din väg förblir min väntan