Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När kärleken blev en besvikelse


Emmas sista adjö

Jag minns den dagen då svalorna sjöng,
för att tysta hyenornas skall,

Då fann jag paradiset
hjärtat fick ro i utopins landskap

Åkte ögonbindel av,
eller knöts den hårdare?


Än idag lever jag i ovisshet,
om drömmen var verklig

Jag vill inte ha dig mer
Jag vill inte känna dig mer

Den kärleken jag har
är inte din

Den var menat åt han som kom
Du är han som gick

Han som såg endast mig
bland alla andra

Han jag kunde tala med
utan förklaring av ord

Din blick är i glas
Två ansikten har din själ


Jag kommer alltid att minnas
den vackra människan

Han jag fann igen och igen
Han som fick mer än hjärta

Men han har lämnat dig
precis som du lämnade mig

Jag har släppt nu
hjärtat är slutet
men i minnet bevaras
tanken på honom
han inte du
Adjö

Ta hand om dig
nej
Ta hand honom
inom dig
Ta hand om er




Fri vers av Emma_med_t
Läst 488 gånger
Publicerad 2005-05-21 12:45



Bookmark and Share


    C/O
Aaj!
Påminner om en röst jag aldrig fick höra.
En hypotetisk,
så den hade låtit
om jag hade låtit
henne komma till tals.
Aaj.
Tonsäker träffsäker enkelhet har du i alla dina dikter!
Väljer att komentera den här för att jag läste den sist,
du publicerade den först, och för att den fick tag i honom
i mig.
2006-05-22

  Nils Sondefors
Poetisk, vemodig dikt med tillsats av nostalgi och en visst mått av förnekelse?

Känns aningen lång...
2005-12-13

  Janjohan
Den är vemodig, koncis och nästan konstigt vacker.
2005-06-15
  > Nästa text
< Föregående

Emma_med_t