När kärleken blev en besvikelse
Emmas sista adjö
Jag minns den dagen då svalorna sjöng,
för att tysta hyenornas skall,
Då fann jag paradiset
hjärtat fick ro i utopins landskap
Åkte ögonbindel av,
eller knöts den hårdare?
Än idag lever jag i ovisshet,
om drömmen var verklig
Jag vill inte ha dig mer
Jag vill inte känna dig mer
Den kärleken jag har
är inte din
Den var menat åt han som kom
Du är han som gick
Han som såg endast mig
bland alla andra
Han jag kunde tala med
utan förklaring av ord
Din blick är i glas
Två ansikten har din själ
Jag kommer alltid att minnas
den vackra människan
Han jag fann igen och igen
Han som fick mer än hjärta
Men han har lämnat dig
precis som du lämnade mig
Jag har släppt nu
hjärtat är slutet
men i minnet bevaras
tanken på honom
han inte du
Adjö
Ta hand om dig
nej
Ta hand honom
inom dig
Ta hand om er