Om jag kunde så skulle jag ge dig allt jag har
En flisa från mitt favoritarmband till ett stycke blod
Jag vet att det låter morbitt men med dig så lever jag till fullo
Kanske är det strålkastarna som bländar mig
Men med dig ser jag meningen med ljuset och
Det som skiner är inte längre vitt och irriterande
Utan fyllt av färger som glimmar och glänser

Lyckan finns oändlig, ändå känner jag mig fulländad
Jag lämnade resväskan på trottoaren och känner inte längre
Behovet efter något nytt, något tyngre eller något som bygger på
Jag saknar ingenting men det är inte slut här

Ett bakslag kommer snart att inträffa
Hur stort vet jag inte
Men jag vet att när jag lättar så väntar ett ännu större fall
Denna berg och dalbana måste få kortare backar
För snart så mister jag mitt fäste och flyger ut i det tomma intet
En värld av asteroider som knuffar och tränger på mina väggar
Korsar mina vägbanor och får mig vända riktning.

Jag är fångad i en värld av yttre känslor
En värld som stirrar på min tomhet om jag inte gör mig till
Jag lever på andras leenden och tar åt mig därefter
Jag önskar jag kunde handla mer självständigt
Men detta är en livsstil jag är för att stanna

Jag föll för dig fast jag visste att dig jag inte kunde få
En önskan av ömkan och förståelse jag var onåbar
Då du redan tillhörde en av mina
Jag såg något vackert i dig som jag gör i alla andra
Sprudlande glädje med ett gömt inre
Precis som jag med en önskan att kunna släppa

Snart jag insåg att det jag blev kär i var inte dig
Jag förälskade mig i hoppet
Jag kastade mig över en öppen skål full av likheter
Trodde jag hade allt, men det visade sig att jag inte ens hade mig själv
Jag är totalt ovärd mig själv och jag vet om det