ta min hand, gustaf
jag orkar inte ensamheten
för dig
skulle jag spela en sista pjäs
om du spelade den för mig
vi skulle vara som tjechov hade tänkt
och sen
skulle vi se stjärnorna utanför sovrumsfönstret
prata poesi
och somna

ta min hand, gustaf
jag orkar inte ensamheten
dig skulle jag tillägna varje sång
dig skulle jag spara varje tår
dig skulle jag bära sonen
vi skulle kunna vara varandras
och poeter skulle stå mållösa
inför det enkla
men
vackra

ta min hand, gustaf
den slukar mig

ta

min

hand

gud vek en sida för oss i sin bok
läs mig
ta min hand
innan ensamheten bränner upp mig