Folket myllrade omkring mig.
Jag kände mig plötsligt en aning trängd. Trots att jag alltid handlade min frukt här och det inte var mer folk idag än vad det brukade vara.
Jag kände hur svetten började bryta fram i pannan. Stressen började bulta i mitt hjärta. En klump växte sig allt större i mitt bröst och hotade nu att krypa upp i min hals. Något ville ut.

Folket trängde sig på. De gick innanför min gräns. Innanför min personliga svär. Hotade att tränga in i mig. Att se igenom mig, att se mina innersta hemligheter.
Var det någon som visste vad jag gjort?
Jag sprang snabbt fram till det fruktstånd där jag alltid handlade min frukt. Köpte snabbt den frukt jag skulle ha och rusade därifrån för att aldrig mer återvända.

Jag slängde mig på sängen. Jag låg där och andades. Tog tag i min kudde och tryckte den hårt över mitt ansikte. Försökte sluta andas. Försökte upphöra att existera.
Jag kände hur jag började försvinna in i en tjock svart dimma.