Nu har de trampat varvet runt i grottekvarnens hjul.

Så fann de några skatter då för salighetens skull?

ger de dem ljusa drömmar och ett hopp att snart är nog?

rösten darrar när de ger varandra tröstens skänk. 

Om skammen och om skulden krymt och inte tynger mer

så är det enklare att gå den väg dem livet sedan ger.

När äntligen de talat ut och lagt tillrätta det som var 

så går de lättade sin väg, gemenskapen är kvar.

Nu möter dem snart framtiden som utan lögner är

där allt är klart och rent och allt är nu och allt är här.

De hoppas ännu ofta på att finna vägen ut

som leder dem mot livets land och tryggheten till slut.

Men kanske måste kvarnen gå ännu ett litet slag. 

De kommer säkert fram till slut, men kanske ej idag.