jag börjar förstå att detta måste finna ett slut

denna självdestruktivitet

Men vägen från insikt till ork, mod och tillslut till en punkt

känns evighetslång

Vi är så många här i världen

så det tycks inte skrämma folk mer

Ingen blir längre förvånad

om en tonåring skadar sig själv någon gång

människan har slutat reagera

Så vart går gränsen?

Hur ärrad ska man bli innan man är nöjd?

Det finns ingen gräns...

Jag har insett att jag inte kommer bli nöjd

hur mycket jag än hugger med glasbitar

klipper i handleden med nagelsaxen

brännmärker redan ärrat skinn

Jag kan bli nöjd för en stund

ifall jag hugger för djupt

ifall jag skrämmer mig själv

jag har gått över nöjdhetsgränsen

ifall jag inser att jag måste söka hjälp utifrån

pga uppblommade snitt och rinnande blod

att tvingas söka hjälp är ett misslyckande

man blir inte nöjd förrän man dör

men ända vill man överleva

Jag tror att jag alltid har haft det i mig

minns när jag var liten

och hoppade från berget, 5 meter ner

Varför?

för att se om det gjorde ont?

eller se om jag kunde flyga?

jag vet inte varför

vet bara att jag var tvungen

för att jag kände mig tvungen

och jag var alltid lika tvungen

tills jag äntligen vågade

och hammaren...

hur hårt kunde man slå innan låret blev blått?

innan huden sprack?

...minns inte ens om det gjorde ont

och när jag verkligen försökte sluta ärra mig

så började jag slita av tussar av mitt hår

i ren desperation

sen alla dessa piller

en ständig samlare av starka piller

droger

döds-redskap

en period tryckte jag nålar genom huden

jag insåg fort att jag kunde utnyttja mitt sjuka behov

blev en del piercingar under denna tid...

en gång drack jag ren eterisk olja

utan att ens överväga med mig själv först

Det slog mig direkt efteråt

varför gjorde jag detta?

för att se om magen fräter sönder?

jag kanske ruttnar från insidan?

Sen var det det där med matstrejken

hur länge klarade jag mig utan mat och vatten?

Jag fick aldrig ett riktigt svar, för jag överlevde ju

jag gav upp efter en vecka

Hur började det?

jo, jag var tvungen

för att inte bli tjock

...för att jag vägrade förstå

...och i samband med det började jag röka

pga ångest, mat-tankar, vikt och...

för en långsam död

för att...

för att jag var tvungen

för att få håna mig själv

jag som aaaaaldrig skulle börja röka

haha, ännu ett sätt att känna sig

misslyckad på

Jag var 12 år

första gången jag pillade fram rakbladet

...För att jag ville dö

för att allt då var svart

skulle bli ett så starkt beroende