Den stora stenen

Klippblocket som balanserade

ovanför ravinens kant

var så lätt att putta till med tåspetsen

men när den föll ner i gapet

ångrade han sig

Dånet var fruktansvärt

ångern överraskande

Därnere fanns hon

som han aktat så högt

I ett ögonblick såg han hennes värde

ville ge henne till någon

som kunde värna om henne

men mindes också vreden som brann

i hennes ögon den natten

Stenen föll obevekligt

snart blir han fri

ingen utväg allt för sent

Då fastnar den i helvetesgapet

en meter ovanför hennes huvud

med det tunna skallbenet

Nu vet hon varför hon måste

gå.