Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

brofästet


oxfjärilen skyggar
med storögda vingar
oförmögen att lyfta

upprepar sig
grova rörelser
om och om igen

tiden är grå
en blanknött lie
står lutad mot mörkret

·

kroppen ångar rödbruten över fälten
runtom, plogfåror utan slut

mullen, vänd mot öster
sover vaksam

ytskikt i obalans, krusningar
en enda oförsiktig rörelse
och säden flyktar

tystnad

·

kroppen ångar öde
glesbygdsvinter
rökringar
vatten som andas

mannen vandrar längsmed stranden
hittar inte brofästet

allt är vitt

·

att upprepa trollformler
och besvärja bergsmassiv
är ett utnötningskrig för dårar

grottan växer
berget är havande
en hemlig förbindelse söker sin väg
en senig kropp är instucken emellan

avskalad tystnad

·

urberget dignar av drömmar
vitduken fladdrar
det landar en vildsvan med stenfötter

stora vackra tecken utspelar sig
flamenco för döende hjältar

·

den förvuxna humlan
stenskrovlig, med bultande ådror
är spänd framför

marken lutar betänkligt
är glidflykt möjlig?

·

det obetydliga doftar i dimman
självsprickor i jagets murar
små ljusgröna moln betar invid

brofästet lyser




Fri vers av Rublev
Läst 428 gånger och applåderad av 2 personer
Utvald text
Publicerad 2005-07-26 00:11



Bookmark and Share


  Agnes
Grattis till en välförtjänt stjärna!
2007-08-03

    BetweenTheLines
jättebra skrivet med vackert utformade formuleringar.

poesi som någon sa.
2007-08-03

  leopardia
poesi. \"kroppen ångar öde\". tack för denna.
2007-08-03

    n.
jag har svårt för att kommentera den här, men fan vad bra
2005-07-26

  AC
Ja, det här är skickligt. Varje ord är valt med omsorg. Tyngd och lätthet om vartannat. Bergsmassiv, grotta, urberg, stenskrovlig och stenfötter (ja jäklar!) varvas med glidflykt, dimma, moln och vatten som andas... Jag hade tänkt hålla på femmorna, men, men...
2005-07-26
  > Nästa text
< Föregående

Rublev
Rublev