oxfjärilen skyggar
med storögda vingar
oförmögen att lyfta

upprepar sig
grova rörelser
om och om igen

tiden är grå
en blanknött lie
står lutad mot mörkret

·

kroppen ångar rödbruten över fälten
runtom, plogfåror utan slut

mullen, vänd mot öster
sover vaksam

ytskikt i obalans, krusningar
en enda oförsiktig rörelse
och säden flyktar

tystnad

·

kroppen ångar öde
glesbygdsvinter
rökringar
vatten som andas

mannen vandrar längsmed stranden
hittar inte brofästet

allt är vitt

·

att upprepa trollformler
och besvärja bergsmassiv
är ett utnötningskrig för dårar

grottan växer
berget är havande
en hemlig förbindelse söker sin väg
en senig kropp är instucken emellan

avskalad tystnad

·

urberget dignar av drömmar
vitduken fladdrar
det landar en vildsvan med stenfötter

stora vackra tecken utspelar sig
flamenco för döende hjältar

·

den förvuxna humlan
stenskrovlig, med bultande ådror
är spänd framför

marken lutar betänkligt
är glidflykt möjlig?

·

det obetydliga doftar i dimman
självsprickor i jagets murar
små ljusgröna moln betar invid

brofästet lyser