någonstans i Östergötland

hur skogen doftade

vått och av halvförmultnade löven

vinka till bonden utan att våga be om

att få åka med i stora traktorn

barnsliga samförståndsfnisset

kvällsregn, skratt från huset

Maria och Singstarbesattheten

titta ut över sjön i stjärnnatten och fantisera

bortom diset, nya världar

du hållande, 

mig vid ytan i femtongradiga vattnet

samförståndsblicken

- här hemma fanns någon jag borde lära mig älska;

men du fällde som förut

motståndet i mig

dagen efter, det obligatoriska telefonsamtalet med syster

om att ljuga för sin dagbok

för att berättiga sina val

och att jag för första gången satt tillräckligt nära mig själv

för att höra vad jag sa