Det är varmt och jag fryser
Det är kallt och jag svettas
Konstig känsla, att både frysa och svettas.
Kan inte kroppen bestämma sig,
Varmt eller kallt?
Måste allt vara som ett stort
Mitt emellan och alltihop?
Frustrerande till tusen när någon frågar: ”Hur mår du?”
Och så kan man varken svara
Bra eller dåligt,
För det är varken eller men alltihop.
Förstår du känslan?
Känslan av att inte känna något,
men samtidigt alltihop?
Man vet varken om man ska
Skratta eller gråta
För inom sig
Gör man både och.

– Nej men hur mår du?
– Jo men jag fryser och svettas,
mår dåligt bra, gråter i leenden och allt
tar ett steg framåt och ett steg tillbaka.

Man kan inte svara: jag vet inte
För nog vet man allt ändå.
Man känner allt och ingenting,
Ingenting och allt på samma gång,
hur förklarar man det med ett enda ord;
Bråligt?


Just nu har jag en egen privat karusell i skallen
Som gör hela vardagen alldeles snurrig.
Bokstäverna flyter omkring
Bildar en enda stor ABC-soppa, ni vet,
En soppa med små bokstäver i, flytandes i mitten av allt?
Så känns det just nu, en enda stor soppa.
Väldigt spännande att försöka skriva något förståeligt,
av en soppa av ord, med hundratals ord,
som ändå inte gör den som frågar klokare.


Någon som har ett förslag
på hur man förklarar känslan:
Alltihop men ingenting,
med ETT enda ord.
I sådana fall, dela gärna med dig
Så slipper jag använda miljoner onödiga ord
Som ändå aldrig gör någon klockare.


Tack på förhand!