Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
OJ, det var länge sedan nu, väldigt länge sedan. Känner mig ringrostig som aldrig förr och vet inte riktigt vad jag skriver nu. Allt jag kan säga är: Det är mycket nu


EN kropp, en kropp... på väg att brista



En arm åt höger, En arm åt vänster
Och båda
Rakt fram

Ett ben åt höger, Ett ben åt vänster
Och båda
Rakt bakåt

En vilja hit, En vilja dit
Och alla
Åt samma håll

En hel kropp
Delad i tusen viljor
Uppskuren till små partiklar
En del till alla
EN
Ska räcka till FLERA

En JAG
Ska finnas till
Ta ansvar
Älska
Bry sig om
Lyssna
och
Se
MASSOR

EN kropp
Som flickvän,
Kompis
Som dotter,
Storasyster,
Som Arbetspartner
Student,

Som Mig själv

Räcker en liten jag till
Till allt detta stora?

Jag tror jag blir tokig
Jag slits åt alla håll
I hopp om att alla ska bli glada
Är alla glada blir jag glad
Men
Jag har inte armar nog
Inte ben långa nog
Inte nog mycket av MIG
Så det räcker åt alla

Jag är bara en människa,
En flickvän,
En dotter,
En arbetskamrat
En kompis
En student

Och

En JAG

Jag räcker inte till

Klona mig tusen gånger om
Ge mig tusen ben
Hundra armar
En miljon öron och ögon?

Eller så
Kapa mina armar
Slå av mig mina ben
Täpp till mina öron och sy igen mina ögon
Klyv min tunga

Gör mig till en kropp
Ett sinne
Ett hjärta och
En Själ

Men


Låt mig räcka till

Låt mig bara

Finnas till

Även om så

Bara för mig själv




Fri vers av AnnaGs
Läst 430 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2009-04-06 21:54



Bookmark and Share


  Mangal VIP
Känner igen känslan. Otillräcklighet och ingen tid för sig själv. Frusterande och inget blir bra. Väcker tankar hos mig. Gillar!
2010-02-04
  > Nästa text
< Föregående

AnnaGs