Jag älskar så mycket nu...

Är så tacksam

och samtidigt så livrädd att mista...

speciellt dig

för du verkar vara så nära att gå

Men jag visar ingenting.

Why?

Försöker ibland, men det lossnar inte

blir fel, kryper tillbaks

Va fan är det för bromskloss som har hamnat i mitt hjärta?

Känslostopp

Krama mig...

Jag tycker om er alla

ni som finns här för mig

vill så gärna få fram det

Hur mycket jag uppskattar

hur mycket jag tänker på er

att ni alltid är här hos mig

Vill ha er alla runt omkring mig

helst samtidigt

i en stor gruppkram

i en vänskapshög

men har svårt att le

svårt att prata vettigt

svårt att hänga med

blir mest lite borta

verkar kanske nonchalant och dyster

Det är inte meningen...

Jag är egentligen

fullständigt nöjd

Önskar att jag kunde säga som min kära vän

"kan det bli bättre än så här, med alla bästa vänner"

för jag håller verkligen med dig hjärtat

Förlåt för min tystnad...

Ni är alltid hos mig

vart ni än är