Jag orkar inte lyssna till min egen längtan.

Våra urgröpta munnar har slutat tala

och himlen

som vi såg den

ligger sönderskuren under

sängen.

Snälla kväv solkatten som

enträget sätter klorna

i min hjärna.

För jag vill lobotomera bort

det sista minnet av dig.

Fri vers av Maria Natasja
Läst 816 gånger och applåderad av 50 personer
Publicerad 2009-01-28 01:51

Skriv ut
Spara som PDF

stig wikman NEJ . Men man orkar läsa dig hur länge som helst. KRAM Å APPLÅD . ( igen ) 2014-05-30

användarvänlig Din överskrift är riktigt träffande. 2009-10-26

Cosmic Johanna Starkt... Solkatterna blev så tydliga, en underbar bild att känna in. Du är talangfull, har läst lite hos dig, varma applåder! 2009-03-22

Gisela Nordell Mycket bra!Desperat. 2009-02-17

CRAIDLARN Sorgset 2009-02-15

Tim Söderberg gripande! 2009-02-01

Johan Bergstjärna himlen sönderskuren under sängen tragiskt... men då var diktparet iaf i himlen... vilket är glädjande iaf. 2009-01-30

Just Emotions riktigt bra skrivet!! 2009-01-29

Eva Langrath Ilska och sorg uttryckta i ett rasande tempo som kryper innanför skinnet. Eva 2009-01-29

peter markurth gränssar till att ha fått grepp om det vesäntliga..bra.. 2009-01-29

Carola Zettergren Järnspikar...så snyggt skaldat! 2009-01-28

micke marin Ouusch sånt där är inge kul.. bra textat, du får fram bedövningen som man söker.. 2009-01-28

Freeway4 Bra!! Jag gillar slutet... //F 2009-01-28