Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vem var du mamma?

 

Jag minns dagen då du föll
Minns att vi plockade svamp
Minns att jag hatade att plocka svamp

Jag minns att du senare kände en knöl
Att det var cancer
Vet att de tog bort knölen
men att den kom tillbaka

Minns att du väntade med att berätta
För att du och jag skulle till Kiviks marknad
och du ville inte att pappa skulle hindra oss

Jag minns att en av dina vänner rakade av dig ditt hår
En vacker dag då det började falla av ditt huvud
gick ni ut på gården och rakade av det alltihop

Jag minns hur tapper du var
Hur du kämpade in i det sista
Hur du vägrade att ge upp
Att du sa till dina vänner att du inte skulle dö
när de kom med blommor

Jag minns en massa saker
Minns att du på slutet reste bort var sjätte vecka
För att du då hade paus i din behandling

Jag minns hur du låg där
Den där dagen i början av sommarlovet
Hur du låg där lugnt och stilla
Hur du funnit frid

Jag minns din lilla lilla kropp
Hur tunn den var
Som ett skal som krympt till nästan ingenting
Minns hur jag kysste ditt nakna huvud
och tog din kalla hand

Jag minns allt detta
Men alla mina minnen av dig
är minnen av dig som sjuk

Vem var du egentligen?

Jag vet inte hur du var
Jag minns inte
Allt jag minns är att du var sjuk

Någon sa en gång att jag inte mindes hur du var
Hur du var innan du blev sjuk
Då slog jag det ifrån mig
För visst mindes jag dig
Men jag inser nu att det hon sa var sant

Jag minns inte vem du egentligen var

Mitt bästa minne av dig är när du låg i sängen
och var för trött för att gå upp och laga mat
Hur du berättade för mig hur man gjorde potatisgratäng
Minns att du sa att jag skulle ta den fyrkantiga
glasformen
att jag skulle skära potatisen i så tunna skivor som möjligt

Jag minns att du berättade för pappa
att det var jag som gjort maten
Minns att han tyckte att det var gott
att jag var stolt

Mitt bästa minne av dig är
att du var för sjuk för att gå upp ur sängen

Jag saknar dig mamma
Tror jag
För vad vet jag egentligen?
Kanske saknar jag dig bara
för att jag tror att jag tyckte om dig
För att jag tror att allt var bättre innan du dog

För du var som alla andra döda personer
En av de trevligaste, snällaste
och mest varmhjärtade människor de någonsin träffat

Och vad vet jag?
Kanske var du det

Allt jag minns är att du var sjuk
Att det sista du sa till mig
var att det var dags att gå ner i vikt

Men jag saknar dig
För jag tror att det var bättre innan du dog
Och jag tror att allt var annorlunda

Innerst inne vet jag att pappa var samma skit då som nu
Men innan du dog fanns i alla fall du
Och jag tror åtminstone att du tyckte om mig

Jag hoppas det
Jag minns att du tröstade mig

Och hur du än var
Var du bättre än hon som är nu
Inte lika konstgjord
Inte lika mycket yta

Men vad vet jag?
Kanske är det bara en idealiserad bild av vem du var

Men jag saknar dig
För jag skulle vilja veta vad du tyckte
Tyckte om världen
Tyckte om mig
Tyckte du om mig?

Var du stolt över mig?
Var du stolt över mig när jag lagade mat den där gången?
Skulle du vara stolt över mig idag?

Skulle du ens känna igen mig?
Skulle jag känna igen dig?

Skulle vi vara lika?

Jag saknar dig mamma
För jag skulle vilja veta vem du var
För visste jag vem du var
Visste jag kanske vem jag själv är

 

 

 




Fri vers av Nattsuddan
Läst 424 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-02-15 01:04



Bookmark and Share


    Birgersdotter VIP
Så stark och vacker och sorgligt .jag blir sorgsen för eran skull -klart din mamma älskade dig kram
2011-08-21

  Ninananonia VIP
Så stark dikt! Berör så! :)
2011-03-23

  F.
Så naken, innerlig och berörande. Mer än lite tårögd vid sista raden. Du är väldigt duktig. Jag beklagar.
2011-03-14

  Måna N. Berger
Gripande och starkt i sin uppriktighet!
2010-12-15

  aol
så starka berörande ord, kände en tår
2010-09-26

  Postgård
Jag vet precis

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1164911

2010-08-24

  kirsti j.
och som vanligt fångar du livets största frågor med vardagens enklaste ord

en mäktig kombination
2009-02-25

  kirsti j.
oj oj elin den här hade många starka passager..många många..det ilar i hjärtat..käraste elin..vad det är fruktansvärt när man har mer minnen av någon som sjuk..eller som död, än av den som levande..jag trodde nog inte att det var så för dig..är det verkligen så? för mig med ulve börjar det nog som tur är vändas tillbaka..från att i en period nu bara har varit inre bilder från den där natten då han dog, händelseförloppet..och även minnesbilder av honom som levande som bara blandas upp av känslan av honom som död..från att ha varit så, så tror jag att det sakta men säkert börjar vända tillbaka och bli att jag kan minnas honom positivt..utan känslan av död runtomkring..
å..jag vill att du ska minnas henne som något annat än sjuk!..älskade elin..det gör ont i mig annars..
det gör ont att läsa..
för det är ett helvetes öde du har fått på din lott..

mer om dikten..jag tycker om upplägget..jag tycker om att den är lång..det är bra..det är en lång tankekedja som egentligen aldrig tar slut..kanske kan man tänka att diktens längd speglar detta..formen speglar innehållet..att det för din del kanske är frågor som aldrig tar slut..frågor du aldrig kommer kunna sluta ställa..? hemskt men sant..?

jag gillar tonen, ärligheten..funderandet..alla frågor du ställer..man får verkligen en titt in i ditt inre..det känns lite grann som dagboksanteckningar..en mycket vacker ärlighet..och alla dessa motstridiga frågor den ställer..ja, det är nog det jag gillar bäst med den: du har fångat paradoxen i att VILJA känna en sak, för att det känns vackrast, finast, det som man tänker att man förväntas känna, det som man förväntar sig av sig själv att man ska känna - mot att FAKTISKT KÄNNA det man känner, som kanske inte alls stämmer överens med det man vill känna..
det tycker jag är diktens främsta styrka

kramar till dig min kära
2009-02-25
  > Nästa text
< Föregående

Nattsuddan
Nattsuddan