Jag orkar inte se en rolig film med dig
för jag tänker på nåt sorgligt
jag orkar inte ens höra dig skratta
fast vi jobbar ihop inatt

så jag sitter här och väntar på att tiden
ska bli mogen för min nästa insats
och stirrar ut i luften och funderar
på det smärtsamma, dödliga livet

och om ingen ringer på hjälp
hinner jag fundera ganska länge
på hur nåns mamma ska orka leva
utan nära kontakt med sitt barn

och på hur det kan vara att trots allt
har du ork kvar att sitta där
och se glad ut framför TVn
fast du också vet hur det är.