Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag var aldrig din.


Du sa nångång,
någonstans,
i ett rus av ingenting.
Att min själ var transparant
och min tanke ett uppror.

Som intensiv himmel.

Säg, älskade,
var mina läppar röda

när jag log över din död.




Fri vers av Maria Natasja
Läst 367 gånger och applåderad av 26 personer
Publicerad 2009-03-06 15:38



Bookmark and Share


    © Birgitta Wäppling VIP
Bitskt frågande till diktjagets forna sällskap.
Du skriver med en alldeles egen stil.
2009-03-08

  ¤Anne¤
knytnäven landar gott där den ska sitta!!
2009-03-07

  Rockalex
Din själ

är

stor

och kraftfull
2009-03-07

  Carola Zettergren
TJUSIGT!!!
2009-03-06

  Björne.H
Kanske att den är det för nåon men för någon annan inte det. Visst är livet märkligt-
2009-03-06

  Larz Gustafsson VIP
"Mina tankar är vapen som slåss"

Det finns gånger då det är rätt att vara uppror.

Ingen är nog 100% transparent.
2009-03-06

    Herr Ångest
ohh, nicee!!

Jag gillar orden och flytet.. Det lite mystiska i slutmeningen.. ja hela känslan som sprider sig som ett leende över mina läppar.
2009-03-06
  > Nästa text
< Föregående

Maria Natasja
Maria Natasja