-Nu får ni förhelvete göra något,
skrek mormor åt handläggaren på
socialkontoret.
Ska flickan behöva ha det så här!?

Hela tiden höll hon min lilla hand.

Socialtanten bläddrade nervöst i
pappershögen med undantag
för de gånger hon stirrade på
mormors minkpäls.

Jag antar att det var den som räddade mig
den gången, ifrån fosterhem och stödfamilj.

Minkpälsen.

Istället fick jag en resa till italien.