Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ni växte medan jag vägrade slå rot

Snälla, spring inte så fort
Vänta på mig

Era ben är så långa
och era steg så vida

Jag är fortfarande liten
Jag är fortfarande rädd
för mörkret

Snälla, spring inte iväg från mig
Jag kan inte hänga med i er takt

Lämna mig inte ensam
nu när ni låter era skott
skjuta iväg
över världen

Mina rötter
har ännu inte fått fäste
Jag kan inte börja växa
såsom ni redan har gjort


Kanske är det rätt åt mig,
att jag är så liten,
för att jag var så långsam



(Men jag är ju så rädd för att slå i taket)




Fri vers av Fångad i en Snöglob
Läst 572 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-04-29 17:17



Bookmark and Share


    HildaLa
En jättefin dikt om hur svårt det kan vara ibland att växa upp, att förändras och kanske också om hur svårt det kan vara att släppa taget. Jag tycker mycket om hur den är skriven och jag älskar slutet inom parantes. Tack för läsningen.
2009-09-08
  > Nästa text
< Föregående

Fångad i en Snöglob
Fångad i en Snöglob