I tunn luft.

Du finns inte

sa han

och drog handen genom luften.

Jag log,

naken i morgonljuset

han fanns inte han heller.

Fri vers av Maria Natasja
Läst 518 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2009-05-06 22:08

Skriv ut
Spara som PDF

orange haze åh, jag vet vad du menar och åh vad det är underbart att inte finnas tillsammans. bokmärks! 2009-05-20

micke marin :) just så! 2009-05-10

Caprice! Då så, oavgjort med andra ord. Snyggt turnerat, Maria! 2009-05-10

hawkeye Skön... 2009-05-08

rocksolid Så bra och oväntat! 2009-05-07

Rockalex Härlig balans 2009-05-07

Maria Zena Viklund en perfekt varseblivning? snyggt fångat! 2009-05-07

Peter Jr Eriksson Galant ! vad mer kan man skriva !:P 2009-05-07

Ewa Flower Du ser inte mig och jag ser inte dig? Vad finns det egentligen emellan oss? Din starka text väcker!!! 2009-05-07

torbjörn j. Ja. Så mycket ryms i dessa rader. Jag ser bilden, anar förloppet - den tärande saknadens väg till detta vackra, desillusionerade skådespel som du målar upp. Och vad som ryms mellan raderna. Vet inte om det är filosofiskt bottnat direkt - som jag läser dikten - men den är i något avseende öppen i ändarna; saknar definitivt slut, definitiva svar och däri tycker jag att det vilar ett visst mått av hoppfullhet. Kanske står han trots allt där, någonstans, skingrande luftens molekyler. Bara mina tankar. Tack. 2009-05-07

Gisela Nordell du är genial som vanligt! 2009-05-06

Lili Samuelsson mm, gosaker, jag funderar på om den här texten inte kunde sluta efter "Jag log," 2009-05-06

Carola Zettergren SNYGGSNYGGT!!! 2009-05-06