Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du & allt du var.



din silkeslena hud

askan i vedspisen
och huset vid ån
andningen vi hade och frågorna
gatubelysningen utanför, din cigarettrök
och min röda stickande kofta
det går i arv
krypningarna längs ryggraden
behovet av rök

dina självklara ögon, klaraste blå

det lilla svarta etuiet
med ditt namn på, ingraverat
vad ville du säga, vad ville du se
markytan förändras, krackelerar
jag går av, itu, sönder
du står kvar

med händerna i sidan
och hjärtat i Antarktis

och jag slår
för alla gånger du inte fanns där
för alla gånger jag kastade mitt jag överbord




Fri vers av Linda A
Läst 745 gånger
Publicerad 2005-10-04 21:25



Bookmark and Share


    Tow doll
ännu en kanon dikt!
2005-10-15

    BrokenHearted
Underbart skrivet, det är allt jag kan säga.
2005-10-15

  Helen_Varghierta
Den första meningen smeker fram den där känslan.
Som trappas upp hela tiden för att sedan avslutas
som någonting annat,
någonting fjärran från ursprunget.

Man känner kvävdheten. Sökandet. Och insikten om förlorandet.

Det här starkt. Men sen är det du som har skrivit den.
2005-10-09
  > Nästa text
< Föregående

Linda A
Linda A