Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pappa vägrade släppa min hand.



Pappa var blek

sköterskan med.

Läkaren skrek

och mitt täcke var rött.

Ifrån personalrummet

puttrade kaffebryggaren

och hissen tog tid.

Jag vägde 45 kilo

och var 19 år.

"Hon badar i blod" viskade

vårdpersonalen.


Jag har aldrig gillat lysrör.

och det gjorde jag inte då heller


Bunden vers av Maria Natasja
Läst 350 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2009-10-19 20:15



Bookmark and Share

  micke marin
ousch.. jobbig att läsa ju.
Här ligger en hund begraven känns det som..
Något mer ligger bakom..
2009-10-25

  Per Teofilusson
starkt, välskrivet! Lugnet från kaffebryggsmyset kontrasterar oerhört mot det vita lysrörsskenet som belyser allt blodet på det vika lakanet.
2009-10-21

  Carola Zettergren
Tydligt förmedlar du den här scenen, med sjukhusstämning, verkligen sjukhuskänsla och kronan på verket det där läskigt hårda ljuset från de förbannade lysrören som skär tvärsigenom allt, mycket välfångat alltihop, applåder!
2009-10-19

  aPorcupine
Jag vet egentligen inte hur jag ska kunna kommentera den här. Jag menar, inga ord som jag skriver kan återge det jag kände när jag läste denna dikt.
Vad jag gillar extra mycket:
* Titeln, som ofta kan bara vara ett citat ur själva dikten, eller något obetydande. Men i det här fallet tillför din titel så otroligt mycket. Pappans desperation beskrivs tydligt.
* Raderna. Just att de är så korta och beskriver bara någon detalj, skapar otrolig spänning. Jag kan se och känna allt.
* "Ifrån personalrummet
puttrade kaffebryggaren
och hissen tog tid." Så vardagliga saker, men som berättar massor.

och jag bokmärker. Förstås.
2009-10-19
  > Nästa text
< Föregående

Maria Natasja
Maria Natasja