Varför skär dina ord som knivar?

Varför talar du stinkande ord, av dårskap?

Varför ser jag kaoset i dina ilskna, rädda ögon?

Varför lever du bakom ridåer?

Varför skriker du hatiskt,

slår på saker,

trycker ner alla omkring dig?

Jag känner bara, hur ont det gör mig,

att du inte ser,

det jag ser,

att du lider och det gör ont i mig.

Vill bara hjälpa dig.

Vill att även du,

ska få känna kärleken,

som bor i dig,

i mig.

Ja, i alla.

För vi är alla en,

av samma sort.

Du är vilse i din egen värld,

ser dina egna sanningar,

gör dem till din verklighet,

förvränger,

gömmer dig,

 bakom sorg,

rädsla,

hat,

glödande hat.

Varför inte sopa rent därinne,

så att du slipper,

spegla dig i

ditt hat,

i andra du möter?

Det var en del av dig du mötte,

allt de mörka,

för att du skulle väcka hjärtat,

omtanken,

medkänslan,

förståelsen,

kärleken.

I svidande smärtor finner du dig,

i hjärtat som känner ,

pulserar i dig.

Istället kan du fylla dig, med ljus och kärlek

må bra,

istället för att lida,

förlåta andra,

förlåta dig själv,

spegla dig i kärlek.

Ja, det är dags nu!

Att öppna porten ,

blåsa ut allt hat,

fylla på med kärlek och ljus,

släppa in glädjen,

lyckan,

kärleken i ditt hjärta,

som idag är fyllt med,

rädsla och smärta.

Det är aldrig försent.

Ge bara kärlek.

Andas bara kärlek.

Meditera.

Gör goda gärningar.

Sök bara kärlek.

Du kommer att finna den.

Hitta friden i hjärtat.

Den är underbar.

Den är stilla.

Den är utan rädsla.

Den är du.

Om du bara vill ha den.

Kärleken alltså,

som bor i ditt hjärta,

bakom alla ridåer av smärta.