Den här dikten skrev jag när jag kände mig död inuti. Mitt gamla förhållande tog slut. Lyckan levde i mitt liv en gång.Lyckan levde i mitt liv en gång.
Ljuset slocknade igår.
Du släckte ljuset,
som jag försökte att tända.
Min kropp brinner.
Den vill skrika ut allt ont.
Den vill kämpa.
Kan du tända lampan igen?
Som en fågel,
vill du sväva ut i luften,
sökandes efter ett liv,
jag inte kunde ge dig.
Jag vill flyga efter,
men mina vingar är brutna.
Ensamheten tvingar mig,
att plågas,
av onda tankar.
Men jag fann vänner,
med lyktan i sin hand.
Sakta hjälper de mig,
att se ett ljus i mörkret.
Saknar dig utav helvetet.
Orkaner i min kropp.
Hjärtat slår.
Vill dräpa tanken.
Strypa den till döds.
Den slingrar sig ur mitt grepp.
Skrik hjärta, skrik.
Klyv dig mitt itu.
Sänk min puls och giv mig frid.
Ser hur mörkret sänker sig igen.
Måste kämpa,
finna ljuset igen.
Fri vers
av
Ninananonia
Läst 175 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2011-03-24 18:10
|
Nästa text
Föregående Ninananonia |