dina ord

"jag saknar dig.."
"du är som ett gift i mina ådror"

tystnaden eller tomrummet
har vuxit sakta men säkert
har du avgiftat dig
eller finns jag under ditt skinn
fortfarande som något du inte kan
eller vill släppa ifrån dig?

vaknar du upp i natten än
och stirrar omkring
sökande mig
i mörkret
lyssnar du efter mina andetag
nu fjärran från dina öron

saknar du de tysta stunderna
när du bara håller om mig
lutar ditt huvud mot min axel

sitter ensam på balkongen
medan mörkrets sammetsfilt ligger om mig
tyst i saknaden
undrande
om det bara är jag som har dig som ett gift
i mina ådror kvar
eller finns jag i dina än?