Hopp tänds inom mig när jag ser er
ni lämnar lidelse när ni lämnar mig
Längtan blir för stor när ni inte är här hos mig
Skräcken växer för varje gång ni går
När får jag träffa er nästa gång?
När kommer ni tillbaka till mig?
Lämna mig inte här för att vissna
ser ni inte att jag behöver er näring för att överleva?
All glädje finns i er och all sorg finns utan er i mitt liv
Jag är så rädd för att mista er men också rädd för att skrämma iväg er om jag håller tag i er för hårt
Hur ska jag någosin känna mig säker, när det är omöjligt att få några garantier?
Det enda jag vill ha är er närhet i mitt liv
Det enda jag saknar är er bekräftelse och er famn
När ni sträcker ut en hjälpande hand vågar jag inte ta den
för jag vill inte skada er med mig och mina känslor
Jag vill er väl samtidigt som min egoism bara vill ha er vid min sida,
för alltid, i evighet...
Det sista jag vill är att såra er men det känns som hela jag gör er illa
Jag försöker att inte störa er för jag vill inte skada
Men hur skulle jag kunna leva utan er?
NI är mitt allt, jag älskar er...

Snälla vackra änglar, Lämna mig inte i ett mörkt hål...