Du hade blivit så liten

Sjunkit så djupt in i dig själv

Du som alltid varit så stark

Starkare än pappa

Stark och rak

Men ändå så trygg

Du var nu liten och osäker

Förlitade dig helt på oss

Hatade att sjunka allt djupare

Kämpade för att få stanna kvar

Vara den du alltid varit

Jag såg det i dina ögon

Förtvivlan över att inte längre vara den du alltid varit

Rädslan över vad som höll på att hända

Över vad du skulle bli

Men du sjönk obönhörligt allt djupare in i dig själv

Såg förtvivlan i dina ögon

Över att tappa kontrollen

Över att behöva allt mer hjälp

Och känna att du var till last

Förvandlades mer och mer

Blev allt mer som ett barn

Skyddslös och utlämnad

Ett barn som stod inför det som komma skulle

Livet efter detta

Och kanske ska vi alla möta Gud

som det barn vi bär inom oss

För att växa och bli det vi hade potential

men saknade mod att bli

Men för mig förblir du den du alltid var

Min starka, trygga, lilla morfar