Och alla dessa kvällar

tvinnade av järntråd

vars vassa ändar

jag varsamt

lindat i bomull

Alla dessa mjuka kinder

jag strukit tårar från

smekt undan verkligheten

och dess hårda yta

med tröstande hand

Sen alla de gånger

jag vänt andra kinden till

hållt er gömda bakom ryggen

där era kroppars mjukhet

trots livets hårdhet

är beskyddade

Alla dessa våra dagar

som nu alltid avslutas

med en mjuk säng

vaggande ord

ur livets goda saga

Där nallen rymmer godhet

natten hyser stjärnljus

och handen som stryker håret

aldrig slår och ärrar

ett litet hjärta