Hur kan jag förklara.
Att du är varje fnitter som driver längst ryggraden.
Att du är tårar av saknad som faller likt vårregn.
I tafatta försök gläntar jag på hjärtats dörr,
men kanske håller min rädsla för vintern mig tillbaka.

Hur kan jag förklara.
Att jag känner mig liten och rädd.
Att osäkerheten bygger bo i mina lockar
och att det är därför jag dödar dem.
Under ensamma nätter drömmer jag dig in och ut så många gånger att jag till slut inte vet var du är.

Hur kan jag förklara.
Att regnbågarna jag ritar under dina ögonlock
bara är ett sätt att få dig att somna gott och inga maror ska rida din natt.
Att dina fingrar är de enda fingrar som får komma mig riktigt nära.
Så där nära att rädslan dör och lockarna kommer åter.

Hur kan jag förklara.
Att den kärlek jag känner är en kärlek som gärna övervintrar en livstid med dig.
Att du är hjärtat som slår i mitt bröst
och att osäkra tårar bara vill vattna syrenerna i din trädgård.
Hur kan jag förklara...