Hur kan jag älska dig när du står i oceaner av tårar,
fällda för någon annan än mig.
Ibland tar hon mer av mina tankar än du gör och jag
förbannar mig själv när dörren slås igen.

Du går alltid hem, bort från mig och jag drömmer tillsammans med
stjärnorna, för så länge de lyser så hoppas jag.
Vissa kvällar ber jag till högre makter att släcka hela himlen,
låta mig falla drömlöst in i helvetet.

Jag frågade dig en gång, utan ord.
Är ödet starkare än min vilja...
Du såg på mig och log som om allt var så självklart.
Låt mig inte fastna här mellan himmel och helvete.

Jag sjöng ofta för dig, för att vagga dig till sömns.
Jag älskade dig mer när du var tyst och du
älskade mig mer när du inte hörde.
Jag gav dig alla känslor i din vackra sömn, drömlöst.

En dag talade jag om för dig att demonen vaknar
när månen lyser som starkast men du sa att en ängel kan aldrig
klä sig i svart.

I natt bär jag svart och jag ylar under månens sken....
Jag ylar för smärtan,
för kärleken som gör ont,
jag skriker ut min ångest och jag
dör en smula till.