Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Utan ord, eller om en bänk...

 

Du det var om en bänk jag skulle berätta

men så satt du där

under samma filt som jag

strök med pekfingret över mina ben

och när jag öppnade munnen

för att tala

förde du handen mot mitt hår

kom så nära

så nära

att jag kände dina tankars andetag

mot mitt öra

 

och jag hörde hur de talade

viskande om längtan  

och de

berättade

också de om en bänk

 

där allt en gång hade börjat




Fri vers av Ensamma mamman
Läst 639 gånger
Publicerad 2006-03-07 23:36



Bookmark and Share


  Jessica Ebbesson
Gillar också hur du binder ihop början och slutet. Jättebra!
2006-03-08

  Ola Rydberg
mycket fin och poetisk
och ja du band ihop den i slutet
snyggt
2006-03-08
  > Nästa text
< Föregående

Ensamma mamman
Ensamma mamman