Genom väggar av hud och mig

så tunt så nära

och ändå så skyddat och utom räckhåll

mina fingertoppar vandrade

för att möta dina steg

mina hjärtslag höll takten

för ditt livs baskonsert

och genom mina andetag levde du

du där inne

Och jag ville alltid vara akrobatisk

inte som en gevärspipa

utan jag ville kunna lägga min kind nära dig

och örat mot ditt hjärta

jag ville pussa dig 

och jag ville fråga

om du hade fått välja mig

som mamma

Så många dagar och nätter som gått

så många steg och framsteg

och så många andetag och famntag

vi har upplevt

tillsammans

och nu när jag frågar dig

är jag självklart

din bästa mamma

och jag blir aldrig så stolt som då