Du var inte mer än en trasa tjejen
och du satt i min bröstkorg
så hårt satt du så hårt att det gjorde ont

[revben är mjuka sa du
så mjuka och knäcks så lätt
och jag sökte dig
bortom dina vattensjuka ögon]

jag kupade mina händer om din haka
men du hade aldrig blottat ditt innersta blod
aldrig visat att din hals också var svag
och ringarna bara spreds i dina ögon
i takt med att dropparna föll
Jag kupade mina händer om dina kinder
och mina ögon bönföll dig

[berätta din saga för mig
berätta den
så ska jag hålla dig i mina armar
när du rämnar]

Jag höll dig i famnen och din saga
flöt ur dig som tjockolja ur ett kulhål
och du gurglade och kved
när din kropp skakade
och ditt huvud föll mot min halsgrop
 
Din saga som du mumlade mot min ännu
starka hud och vi vaggade
vaggade som du skulle blivit vaggad
om du fått leva 
hade mina ögon aldrig behövt be dig
aldrig behövt vagga dig i trygghet
hålla ihop dig när du rämnade
du skulle ha fått leva vännen
fått leva och inte tvingats dö på nätterna
när alla dina spöken klev fram ur hjärnmörkret
förkroppsligade

[det var aldrig dina spöken
det var aldrig du
du var bara liten och rädd]

Och dina skälvande händer och
ditt söndertuggade hår mot min vita halsgrop
naglade sig fast grävde sig in med avklösta naglar
du satt i min bröstkorg så tungt
så tungt att jag gick sönder därinne
jag orkade aldrig bära dig

[och revben är så mjuka
går av så lätt
men det var aldrig du som var tung]

Jag kupade mina händer om ditt ansikte
men då var dina ögon redan döda
hade de hunnit se godhet innan de slutade leva
innan vattnet släckte deras ljus

 
Det var inte bara en saga du läste
du var så liten och rädd
och du behövde dina sagor tjejen
du behövde dem och jag vaggade dig

[om jag hade varit starkare vännen
hade du fortsatt leva då
hade ljuset brunnit som förr i dina ögon
om jag inte gått sönder
om mina revben inte varit så mjuka]