Dina ord är ett dödligt gift för mig.
Mina öron tjuter när de hör dina ord.
Min själ blöder, men ändå fortsätter du.
Fortsätter att plåga mig trots att mitt inre dör mer och mer,
och trost att min själ blöder och sakta dränker mig innefrån.

Orden dränker mig sakta till döds, fyller min kropp, mina lungor, mitt hjärta, alla mina inre organ.
Jag kan inte säga orden, vill inte sluta på samma sätt igen.
Vad ska jag göra för att slippa höra?
Vad ska jag göra för att du ska sluta?

Mitt hjärta brister i miljontals bitar när du säger
det resterna va mitt hjärta inte vill säga.

Jag vill så gärna låta mig hållas i dina armar.
Låta dig stryka mig på kinden och säga att allt blir bra.
Det som du har gjort alla andra gånger.
Du säger att det ska aldrig hända mer men innerst inne vet både du och jag att det inte är sanningen.

Jag kan inte fortsätta.

Du vet att det inte kommer funka.
Men det hindrar dig inte för att säga det ditt hjärta skriker
och det mitt hjärta desperat försöker dölja för att rädda mig.
Det plågar mig att säga att jag inte älskar dig när sanningen är tvärtom.

Så snälla låt mig gå, rädda mig, sluta säga:



Jag älskar dig