Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Verkligheten visar sig ändå till slut

 

Det är nu vi kysser varandra

på varenda trappsteg upp till din lägenhet

och inget stressar

klockorna står stilla

men våren rusar

bultar i din tinning

och i hela min kropp

 

Det är nu vi ägnar dagen

till att kasta små blickar

att åtföljas av lystna smekningar

vi äter ost i tärningar

och jag låter vinet rinna längs mitt bröst

för att fångas av din varma mun

och älskas av din tunga

 

Det är nu

och vi vet båda två

att en dag kommer trappen tas tre steg i taget

hej då-kyssen missa kinden

och klockan på armen visa tiden

vi inte har

 

Kom så förskingrar vi den här dagen

glömmer att världen finns där ute

och låter solljuset

existera i våra armar

 




Fri vers av Ensamma mamman
Läst 342 gånger
Publicerad 2006-03-24 13:39



Bookmark and Share


  Zara VIP
Oj...att världen hindrar en från att göra det man vill....på ett elelr anant sätt..här käns det som att det handlar om tiden...tiden räcke rinte till för att bara existera i varandras armar...tyvärr är det inte bara så enkelt ibland.

Enkel och mysig dikt och jag älskar vändpunkten:

"Det är nu

och vi vet båda två

att en dag kommer trappen tas tre steg i taget

hej då-kyssen missa kinden

och klockan på armen visa tiden

vi inte har"


den gav mig en kick att verkligen vilja ta mig till slutet! häftigt och mkt bra!


/Z
2006-03-27

    ej medlem längre
sista raden var jävligt bäst! Fy fan alltså! TACK! =)
2006-03-25

  Daemon
Du har verkligen lyckats fånga kärleksrusets essens här, mycket trevlig läsning!
2006-03-24

  Teresia Ridell
Smärtsamt sant o vackert !
Gillar varje stycke, allt följer så bra. Visst måste man våga falla tillbaka till det tidigare stadiet nån gång emellanåt för att orka vardagen; när man hamnat i "stycke tre"..?!
2006-03-24

  Markattan
Kärlekens väsen mycket väl fångat och beskrivet, från den där första förälskelsens problemfria dagar till nästa skede när världen utanför allt lättare tränger sig närmare inpå. Snygga formuleringar och jag njuter av läsupplevelsen.
2006-03-24

  Lola
AAAAaaah!
Shit!
Du vågar ignorera skräcken, och bara vara! Det är en levnadskonst.
Den här texten går rakt in i mina krökta rum, snurrar runt min singularitet och slår ned på platsen där hoppet vill bo.
Tack för skön, skön läsning.
2006-03-24

  Daniel_78 VIP
jag blundar för tredje stycket
gör det du också
dikten är start både med och utan den.
2006-03-24
  > Nästa text
< Föregående

Ensamma mamman
Ensamma mamman