Du ligger på mitt golv
och pratar i kakburken
om kärlek och karameller.
Allt är blått
och du blöder bara lite nu.

Du mördar dem av godhet
i tajta linnen och med putande mun.
Det känns bättre så.

Halvfärdiga är dina kyssar.
Aldrig hungriga säger du.
Aldrig förälskade.

Allt är vitt innan färgen
och du blöder bara lite nu.

Jag ler mot dig i dörren,
innan du går.
Innan du springer mot en
annan famn,
en annan man.

"Han älskar mig inte"viskar du och ler.
Men transparant kan också vara en färg
om man inbillar sig tillräckligt mycket.