Somnade av utmattning sittande på en stol

vaknade ömt av en värme som gav mig lite ro

nötbruna ögon en mjukhet som bara ni kan ge

mina själsfräder som finns vid min sida varje mardrömslika natt

Känslan av oro depression ökade trots er mjuka päls

händerna domnade en konstig känsla spred sig i mitt bröst

snön hade pudrat marken vit en känsla av hopplöshet nöp tag i mitt bröst

Jagad av alla måsten kändes huvudet så tungt 

en känsla av att ångesten tog över min balans

flimmer över hornhinnan satte mig yrt ner

gråten kom hysteriskt ur min mun

Hulkande fylld av fasa fick ingen luft

paniken spred sig slut på energi

syret avtog för varje sekund av var minut

Detta är dagen mitt liv tar slut

kan inte andas gråter som ett oväder mitt i april

Tor han slår på trumman hetsande lyrik

känslan infinner sig dina vänners kärlek är unik

Tätt intill min nedåt börja kind kryper försiktigt en underbar varelse in

min tröst i fjärran någon som behöver just mig

tårarna av lättsamhet når min känsligaste punkt

kärleken är oändlig just i denna stund

Reser mig skakiga ben omfamnar min hund

två individer som finns där vid min sida varje liten stund

Kom min flickor låter vi luften rensas från eländet och går ut.

Här tar dagens ångestattack slut. Vi möts igen i morgon när dagen gryr!