Marie är kär i Roger.

Den där dumma osmarta idiotiska Marie som jag dessutom varit kompis med. Jag ska aldrig någonsin mer täcka för henne när hon är onykter och inte vill att pappa moderaten ska få veta, aldrig! Kanske borde ringa hennes föräldrar och berätta att hon brukar vara svinfull och inte kunna gå. Eller kanske inte.

Men åååååååååå vad hon är jobbig. Just nu när han och jag har börjat prata med varann, faktiskt varit lite ensamma. Ja men då ska så klart Marie komma med sin breda fula läppstiftsröda mun och bara försöka ta honom. Så himla typiskt Marie.

I fredags var vi hemma hos Mathias, då satt vi som två fån på varsin sida av Roger. Det var bara så tydligt att båda var kär i honom. Så löjligt! Jag ger upp, jag tänker inte slåss med Marie om någon. Så jävla pinsamt att förlora mot henne. Usch! Nej, hon får ta honom då, den förbannade slampan.

Jag ska lägga mig ute i en snödriva nu och lyssna på Rogermusik och bara dö. Röka en massa först. Orkar inte ens skriva mer om mina tråkiga kärleksbekymmer.

Hejdå dagboken. (och Roger)